av makt 

Begär du mig
och min åtrås glans avslöjar mig

när du finner
mina innersta gömslen
låter mig se in i dina ögons svärta 
i det skönaste av vansinne
faller jag handlöst
glider

längs min mörka lusta

fångas upp
av Din förtärande kropp
och sans är inte längre

ett ord jag förstår betydelsen av

genom vår andnings flöde
vandrar syrets bud
klär oss båda 

i den mörkaste av skrud

dina fingrars hårdhet på min ömma hud
lämnar röda strimmor
beröringens avtryck

binder mig till dig

bestämmer min huds vibrerande lyster
lockar fram min Själs

bedjande resonans 

och genom din önskan av härdat stål
säras mina fuktade läppar 

till att finnas till

enbart för dig

denna vår tid
skriver inga nya slut

bara dagar och nätter
när Mitt livs konturer upphör

sakta suddas ut

längs förödelsens sorgkantade väg
bränner vi våra skepp

lämnar gårdagen ödelagd

banar ny tillvaro

valet är inte längre
vårt