Trodde du att jag glömde


Jag minns

Vårens första knoppar,
slog rot i våra oskyldiga hjärtan
Sommarnätternas hetta,
lämnade spår i våra svettiga lakan
Höstens tidiga mörker
och kylskåpspoesin



Jag hör fortfarande din ljuva stämma
lika intensiv
och honungslen

en sång om stjärnor som faller
och jag vet att orden är hennes

för här
under himlavalvets östra sida
den ensamma månen
och dess bleka sken




på vinterfrostad mark
vandrade du vidare
hennes hand i din

jag står kvar här
med tomma händer
förfrusen