Mamma, stryk min panna med dina lena händer. Bär upp mig mamma, jag behöver vaggas i din famn. Snälla mamma, jag lovar att jag får plats. Jag är lite större nu, men mina händer visade sig vara små och hjälplösa. Jag sprang på tappra små ben genom åren, jag höll mig stark. Precis som du sa att jag skulle, precis som jag lovade. Jag försökte fånga världen mamma, men världen fångade mig.

Mamma, nu är det bara alkoholens rus som dövar smärtan. Under revbenen, tomhet, bortsett från den ekande rädslan. De elaka skuggorna på väggen, de skrattar åt mig mamma. Jag behöver din bröstkorg att vila mitt huvud mot. Först längs med dina fingrar kan mina tårar dö. Vill känna din doft, en nypa trygghet, fem nypor kärlek. Världen var större än jag trodde. Kalla, mörka nätter ger mig ingen ro, det börjar bli svårt att andas. Jag tror att jag sakta faller, tidlösa sekunder. Snälla, fånga mig mamma...