Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I det vindstilla

Jag tittar över havet
och fäller en tår i det stora blå
Allt är så vindstilla
jag hör mitt eget hjärta slå
Jag trodde aldrig dagen skulle komma
då jag fick höra dig säga hej då
Minns att jag tappade andan
då hjärtat vägde ton
Jag stänger mina ögon
i hopp att när jag dem öppnar
ser ditt vackra ansikte igen
Vinden blåser i mitt hår
det börjar bli kallt
Men du är inte här
för att värma mig som förr
för att få mig le då saker var svårt
för att hålla mig om och titta över havet
Jag sitter på den klippa
då ett hjärta slog för två
Där något helt blivit halvt
Jag hör mitt eget hjärta slå
de mest högsta slag i det vindstilla




Fri vers av Poeticmind
Läst 201 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-11-06 02:02



Bookmark and Share


  Eaglemountains VIP
Vacker text, om saknad
2008-11-06
  > Nästa text
< Föregående

Poeticmind
Poeticmind