Ditt skratt smittade av sig så man hade en glädjesjukdom
som varade minst två veckor.
Dina ögon glittrade av liv och av ödmjukhet.
Vi kunde hålla varandras hemlighet.
Ingenting är sig likt…
… Sedan du försvann.
Varje plats, varje hörn, i den här staden påminner om dig.
Du tog sån god hand om mig.
Blyg och pinsam fanns inte i din ordlista.
Du fanns där när allting höll på att brista.
Ingenting är sig likt…
… Sedan du försvann.
Varför du?
Som hade ett så enormt stort hjärta
och en själ som var så gigantiskt stor.
Till och med Döden bär sorgeflor.
Det märktes när du var i närheten.
Det var för andras välbefinnande du brann.
Ingenting är sig likt…
… Sedan dagen du försvann.

Om det finns en himmel,
Så snälla farmor, leta upp mig när det är min tur att bege mig.