Det är en sån där dag igen
när trycket över bröstet
är svårt att hantera

när den verkliga ensamheten
gör sig påmind

en sån där dag
när täcket inte bara är varmt
och lockande

utan en nödvändighet
för överlevnad

en sån där dag
när luften inte innehåller
tillräckligt med syre

trots att fönster och dörrar står öppna
överallt

en sån där dag
när jag vet
att ensamheten finns kvar
ändå
trots allt

trots mina för dagen
stängda
blåa ögon

ensam är aldrig stark...

inte bland andra