(Jag skrev det här för många år sedan när jag såg en målad trästaty av Olav "den helige", Norges skyddshelgon. Under sina fötter trampade han en liten stackare. Nu var jag inne i Uppsala domkyrka och såg en gråblek stenstaty med samma motiv, en liten stackare som "helgonet" trampar på medan han själv står och glor rätt ut i luften. Jag tog en bild som härmed bifogas.

Det var inte alla som kallade Olav helig. Olav digre var också en benämning. Kan väl översättas till "Tjock-Olof" på svenska. Olav var nog inte mer helig än de flesta andra våldsamma folkplågare på sin tid. Och i den här dikten får den lille nedtrampade mannen ordet. Man kanske också kan kalla det "en underdog skäller tillbaka) :

Där står Sankt Olof
med guld i skägg och hår
och rosiga kinder;
blicken i fjärran
och fötterna på en liten man,
hopkrupen
förvridet ansikte -
och den lille mannen knyter nävarna
och förbannar:
”Tjock-Olof, din djävul,
du som glor ut i vädret med tomma ögon
och trampar på oss som är små,
vänta du bara!
Vänta du, när hämnden kommer
och jag skjuter rygg så att du faller
rätt på ditt dumma ansikte,
och jag reser mig och krossar dig,
ditt uppblåsta beläte
så att du aldrig mer
kan trampa på den lille mannen!”