Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hymn för en ondskans boning


Sakramenten förvaltade av en kyrkans Herre (Våldtäkt)


Han sa utan glädje i rösten
att lusten förbannat hans liv
sedan tog han mig avsides bortom
och flåsade unket sitt ord
Böj dig framåt du gatornas drottning
ska mitt ämbetes kraft ge dig frid


Då vände jag blicken mot ljuset
och bad att få säga ett ord
Låt mig nådigt få smörja din mandom
få lindra din skuld med min mun
jag ska tvätta dig ren från det dolda
och din lust ska se himlen förväxlad


Men han stirrade långt bort i fjärran
band fast mig med svångremmens längd
då smärtornas man skulle hämnas
en hora med blottade ben
och han tog mig med krossade stenar
han tog mig till graven den fan


Så nu stirrar jag osedd mot ljuset
där förlåten rivits itu
men skammen har solkat min klädnad
det enda jag vet är att dö
Förlåtelsens ord är förbrukat
mitt öde är korsfäst i sten






Fri vers av halmstrå
Läst 537 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-11-09 18:54



Bookmark and Share


    papillon
Detta är en text som alla, alla borde läsa, inte minst kyrkans eget folk - den är som en isande pust ur själva helvetet.
Den är för bra för applåder men bokmärkes tacksamt.
2008-11-27

  Hannadraken
Du är ett djäkla geni. Urbra var denna. Inte bara för smärtan i upplevelsen, men också för att du skjuter så hårt mitt i teologins kärna, och alla kyrkans män och kvinnor förstår det inte. "för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn"... ja, så står det, och du och jag vännen vi närmar oss kärnan från var sitt håll. just för att vi inte väjer för att se våldet. (men ibland är du strået vassare - som här)
2008-11-11
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå