Alla är så jävla ego nuförtiden,
Kastar bort vänskap och går in i sina iden
Ingen kommer ihåg något nytt
Mer än en minut, tankarna har flytt
Mycket tankar tappas bort
När hjärnan stängs in i ett stort jävla fort
Flickor, pojkar, alla känner så
När drömmar krossas och känslorna är få
Man kan känna kärlek, trasighet och gråt
Men när allt kommer samtidigt, då känns det bara svårt
Kasta mig i fängelse och lås dörren fort,
Annars tänker jag satsa allt på ett kort,
Springa, hoppa, köras över
Vad fan är det här, jag behöver ett fyrklöver
Antingen blir allting bra
Eller så faller jag, faller jag, mer och mer varje dag
Jag är sönder, jag är trasig
Många tror att jag bara är knasig
Men det saknas för många bitar,
Familj, vänner, skolan hoppas jag att jag hittar
Ska komma upp en ny tanke som bara säger "pong"
Kan inte den här skiten ta slut någon gång...?