Mitt hjärta vrider sig ett halvt varv

runt sin egen axel

hotar att brista

i ett försök att se tillvaron

från en annan vinkel

Känns som jag förlorar mig själv

i min vilja att förstå

då jag inte tillåter mig känna

fullt ut

Är så trött på att vara den vettiga

förståndiga, den förstående

Vill bara släppa fram den sårade

plågade, vredgade Gabriella

låta känslorna explodera

oförtäckta, i sin rena form

vråla högt

fäkta med knytna nävar

gråta strida strömmar

låta alla se att jag också kan vara liten

och svag

och i behov av tröst

när mitt hjärta blöder