idag talade jag om poesi inför hela klassen
jag berättade om det underbara med ord
om att poesin finns överallt
 att den vackraste bor i hjärtat

för första gången i mitt liv
stod jag på en scen inför 30 personer och en filmkamera
med alla blickar fästa på mig
läste jag upp en dikt
som handlade om dig

det kändes så naturligt
att få berätta för hela världen
om hur underbar du är

och publiken jublade
dränkte mig i applåder och lovord
jag var glad
men ledsen på samma gång

för du var inte där

jag bryr mig egentligen inte om
att få stå inför publik och läsa mitt hjärtas ord

jag vill bara läsa dem för dig
att du ska höra
lyssna och förstå
mitt hjärtas ord

men jag har märkt att mina ord inte räcker till
för jag tycks inte kunna få dig att tro på mina ord
men jag ger aldrig upp
jag lämnar aldrig dig

för även om hela världen skulle vara emot dig
så skulle jag ändå alltid stå vid din sida

för du är allt
allt i mitt hjärta
så ljuvlig och vacker
ömtålig och skör
så full av hemligheter
värdefull och underbar

och jag hoppas att jag en dag
får stå på din scen
enbart framför dina ögon
då jag läser upp mitt hjärtas ord
som endast skrivs för dig
och att jag sedan får övertyga dig
med min beröring
att mina ord är sanning
mina ord är kärlek
för dig