Jo då det är något som är väldigt märkligt med dig och den närvaro som du ger mig.
Det är något som inte längre är vad det varit i dina bestämda steg, dina kloka ord som tagit slut.
Det är något som vi tappat på vägen min vän, min fiende.
Något som säger att du inte längre älskar, det är något som säger att jag är väldigt långt ifrån dig.
Det är egentligen något som kommer krypandes över din axel, som viskar i ditt öra.
Det är något som fått mig att sluta tro på dina tomma ord och som fått mig att beställa en gravsten från Fonus.
Det är något som jag också vet, som jag vetat länge och som vi delat mer än vi delat något de senaste åren.
När man försöker att hålla ut på vägen men som liksom tynat bort och spruckit.

Nej jag vet inte längre, om vi orkar, om vi kan ge varandra något mer.
Hitta tillbaka som det brukar heta, som jag brukar tänka på att det ska bli.
Det vore så krångligt att dela upp ett hem, det är bättre att tiga, speciellt om man inte längre vet om du ljuger, om jag inte längre orkar känna efter eller leta efter sanningen i dina ögon, den som inte längre är så uppenbar.

Jag vet att det fins flickor man kan ringa efter och att du har numret.
Herre gud vad jag inte orkar att se det, vad jag inte orkar att leva i det.