I ett ruggigt Malmö.
I en mörk lokal.
Bakom fasader och bortom vardagen.
Vävdes fantasier och drömmar.
Och väcktes till liv.

När ridåer drogs ner.
Och ljuset för en stund blev bländande.
Avslöjades verkliga ansikten och röster.
Bakom de hemliga namnen.

Vad är detta undrade jag.
Ett hemligt sällskap för trasiga själar.
Eller en samlingspunkt för törstande som bara vill ha mer.
I tysthet undrade jag om jag hittat hem.

Efter många flaskor vin.
Och ett aldrig sinande flöde av ord.
Fann sig en behaglig känsla av tillhörighet.
Jag mötte människor.
Jag inte skulle ha mött annars.
Och jag fick ta del av förtroenden och livsöden som jag vårdar väl.

Jag lämnade den ruggiga lokalen med ett leende.
Och med hopp om en fortsättning.
Någon gång.
På någon plats.
Kanske någon helt annanstans.

Tack mina vänner i Malmö för en alldeles glittrande kväll.
Och tack Fredde och Erika för att ni såg till att det hände.