Tänk om man fick vara en dagslända. Du lever bara en dag. Du finner en partner och dör lycklig. Kanske hade du till och med tur med vädret? En enda dag. Då har du inte tid att oroa dig för småsaker. Du behöver inte bekymra dig för morgondagen, utan fokuserar på att fånga dagen. Varken begreppet ” dålig hårdag” eller ” bakisdag ” existerar och livet är sannerligen en fröjd. I en hel dag. Carpe Diem säger jag bara.

Eller varför inte vara en guldfisk? Med ett närminne på ca fem sekunder tycker du att allting är ofantligt spännande och du blir överraskad och förvånad stup i ett. En synnerligen intressant tillvaro. Och se på lejonhonan som blottar sina gula tänder, med rester från frukosten lite här och där, för hannen som ryggar av synen och flyr hals över huvud. Can he be blamed? Vem kan man skylla på?


Istället lever du i snitt 80 år.
Tiden innan du fyllde sexton är lite diffus, men fina minnen av hur det var att vara barn har du i alla fall. Allt från första dagen som ettagluttare till festen i nian då det höll på att ske ett tillbud. Både du och ölen förklarades skyldiga.

Vid 25 års ålder upptäcker du att huden börjar bli mindre elastisk och att tonårshullet fortfarande hänger med. Återfuktande krämer och anti– wrinkleprodukter blir A o O.

Vid 30 undrar du var din ungdom tog vägen och varför du inte längre blir bjuden på häftiga 25- årsfester med fri bar?

Vid 35 ramlar du nästan av stolen då du upptäcker att tyngdlagen är grym mot dig och du blir tvungen att sjukanmäla dig i två dagar från jobbet för att hinna kolla upp ”alternativa” lösningar till jogging, sit–ups och bröstmuskelträning.

40 år gammal. Du kan allt. Du har levt som du har lärt och nu ler du mot världen. Det vill säga tills du går in på Systembolaget och av vana visar ditt leg. Kvinnan bakom disken skrattar högt och för länge och du blir rentav förbannad. Har precis återhämtat dig då en liten flicka tilltalar dig ”tant” och sedan börjar storgråta när hon ser ditt mordiska ansiktsuttryck. Suck.

50 år. Man är inte äldre än vad man känner sig. Kanske känner man sig äldre än vad man verkligen är? Du har insett dina begränsningar vad det gäller hårt festande och sena nätter. Det börjar bli pinsamt att möta brevbäraren i trapphuset och han envisas med att säga god natt fast klockan är mer dag än natt. Därför har du bestämt dig för att inleda din egen ” happy hour” vid tre-snåret på eftermiddagen. På så sätt somnar du lagom till 22- nyheterna och slipper därmed förlora din välbehövda sköngetssömn.

65 år. Du kommer på dig själv med att merparten av dina byxor är av manchester och stretch samt att garderobens poppigaste plagg är en sunkigt lila tunika med fisktryck som du köpte på en marockansk loppmarknad –73. Du äger faktiskt ett par Manolo Blhanikskor som är så fruktansvärt snygga. Tyvärr är det italienska 36:or och du paddlar runt i ett par bastanta 42:or. Men du kan ändå skryta lite med att de står i skostället bland Ecco-skor och Birkenstocks.

70 år gammal. Du glömmer ständigt viktiga saker, men det gör inget eftersom du inte kommer ihåg att de var viktiga. Du är en fena på korsord och bridge, är man 70 så är man. Du upprepar vissa meningar gång på gång, på gång…gång. Du gör det som en påminnelse, men om vad har du glömt. Hur sa?

80 år (en högaktningsvärd ålder). Du har varit med om mycket och tusen ting återstår. Ibland kan du känna dig lite rastlös, men allt du behöver göra är en inre resa. Du ser lejonet i dig som ständigt finner nya jaktmarker och dagsländan i dig förutspår vackert väder. Guldfisken i ditt sinne glömmer mer än vad den kommer ihåg och samtliga komponenter bidrar till att du är en lycklig, men glömsk lejoninna med ett hjärta av guld vars motto i livet är ”Carpe Diem”.

Ps. Du fick ett par stavar i julklapp och du undrar hur det ska gå när du får skidorna nästa år. Vad ska man annars med stavarna till? Så mycket nymodigheter..