Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

D r a g n i n g s k r a f t

 

Även månen har

vackra mönster

och

vassa kanter

 

ett 

ljus

som lockar

och ett

mörker

 

varje del av

mig är

vidrörd

 

jag känner dig

 

alla dina

former är

teckande i

min hand

 

du är kall

din närhet

bränner

 

jag vet vad du vill

 

 

o c  h   j a g   v i l l   i n t e   t i l l b a k a

 

 

 


Fri vers av Rolfsdotter
Läst 299 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-11-19 11:21



Bookmark and Share

  arie
månens sällsamma mystiska kraft och dess inflytande. Kanterna kan tyckas vassa trots sin rundhet, som vanligtvis uppfatttas som en vänlig form och därmed ej någon hotande kraft....

i spelet mellan motsatser dock...
så framträder vissa egenskaper fram tydligare
än andra och någonstans där måste vi kanske välja


" jag vill inte tillbaka"

och jag som läsare överraskas något av denna lite snabba markering som dikten helt plötsligt brister ut i

och jag tittar ut i natten och ser på månen och undrar

- Är du ändå så farlig?

och min nyfikenhet väcks. Vad hände?

Jag vet ju att vandra i mörka skuggor känns skrämmande då så mkt dväljs där och man ser itne utan man bara känner en viss rädsla över något ( kanske ) och jag vet också att oftast då är det mitt inre som vill driva sig själv till en slags hysteri och mina spända lyssna sinnen förstärker allt...

jag tycker mig höra, jag tycker mig se

denna mystiska måne har lite av samma effekt på mig...den förstärker mina sinnen

och jag kan, om jag så vill, öppna många dörrar då;


"ett

ljus

som lockar

och ett

mörker"


jag tycker diktens förtjänster är att den leder mig nyfiket in i detta suggestiva

och kanske att jag tycker sista meningen har för stark
kontrasterande verkan och får mig att bli vaken med ett ryck, ungefär som någon helt plötsligt bryter upp och går iväg med en fart och slänger igen dörren med en smäll

kvar blir jag med en viss förlägenhet och med en undran;

-Sa jag något dumt?

Jag vet inte om exakt detta inträffar då jag läser dikten
och slutet
men jag konstaterar att jag blir nyfiken

Vad hände som var så skrämmande eller olustfyllt?

och dikten kanske fungerar då som den var avsett att göra.

Den sätter igång månens lite mystiska inflytande...

Tack, vi ska inte vara rädda för mörkret för det kan ju trots allt vara en ängel som gömmer sig bakom trädet....

ett är då säkert allt har en utövar en viss dragningskraft på oss och vi måste välja bland allt det som drar

och jag väljer definitivt att vilja fortsätta att vara nyfiken på det til synes stängda dörrar

måste bara öppna och säger man till mig att jag inte får då måste jag ju ännu mer bara öppna...

antar att vi funkar så
2008-12-07

    Melona
välskrivet och vackert!
2008-11-23

  Larz Gustafsson VIP
Människan är sådan: ett janusansikte.
Lite av Dr Jekyll & Mr Hyde över oss alla.
Mer eller mindre.
"The Dark Side Of The Moon" (Pink Floyd)
2008-11-19

  Michaela Dutius
...alla dina former är tecknade i min hand...sorg och djupa insikter upplever jag av den dikten
2008-11-19
  > Nästa text
< Föregående

Rolfsdotter
Rolfsdotter