Vampyrens tänder borrar sig genom
människans hals
en höstkväll i juni.
Snön virvlar runt deras kroppar
när vårvindarna snurrar och blåser.

I den täta dimman skymtar du en gestalt
mitt i det ogenomträngliga mörkret.
Du ser lika lite som när du inte blundar på natten.
Kattsyn besitter du inte men instinkt
det har du.

En flicka vandrar på vägkanten
där trottoaren tar slut
för att fötterna går utan hjärnans tillåtelse.
Stå still är allt hon måste
sluta gå är allt hon vill,
men fötter som vandrar av sig själva
de går och går och går...

Vampyren släpper kroppen i en lövhög
och sveper iväg mot en ensamt vandrande flicka
som inte borde vara ute sent själv
när dimman ligger tät i vinternatten.
Silverkorset om hennes hals
kommer inte hjälpa nu,
för den här vampyren finner det charmigt.
Ödets ironi.
En vårvind letar sig in i vampyrens hjärta
och han ändrar sig.
Skonar flickan,
hon kommer levande hem.
Levande till sitt eget privata helvete.
Döden hade varit skonsam ur hennes
synvinkel.

En höstkväll i juni där snön virvlar i vårvindar
där finner du det omöjliga möjligt.
Skonsam död,
och vårvindar med snö
och vampyrer som skonar liv.
Vem sa att omöjligheter var omöjliga ?