Du förändrades aldrig

Blek mot den grå himlen

Där istappars blåhet

Var osagda sanningar

Gränslöst begav du dig

Genom upprepade meningar

Orädd för att fastna

I svammelhärdarnas korsord

Jag beundrar din tapperhet

Din rakhet och starka rygg

Ditt flygande hår i snålhetens

Tomma utbrända skogar

Själv var jag itu