Jag vet inte
om jag någonsin har kunnat skriva
eller om jag trodde det
för att få känna
att jag verkligen var bra på något
kanske till och med bäst?

Varje talang jag någonsin trott mig besitta
har med tiden överträffats av ett syskon.
De tog musiken
De tog orden
De tog målningarna
De tog talet
De tog teatern

Och kvar blev jag
med vad min fader trodde var ett skarpt
matematiskt sinne
och en miniräknare i julklapp
med en vädjan om att jag skulle bli ekonom
och rädda hans futtiga pension.

Hellre gräver jag ner mig i myllan
och väntar på att finanskrisen
skall kasta världen mot skärselden
så att jag
den glömda systern
skall få chans att visa
att jag har talang
för att bygga upp den
på ett mycket bättre sätt.