i begynnelsen var kärnan
som blev trädet
där boet byggdes åt kärnfamiljen
(om den fanns)

men alla lämnar
(knuffas ur
förlorar)
en gång boet
och alla blir träd
som tvinnar grenar bland molnen
rötter i underjordiska drömtunnlar
där begynnelsen vandrar orörd

och på varje gren knoppas en sorts familj
bildar omöjlig bitterljuv frukt

men poeten såg den resa en smula
till fasta marken
så kanske i alla fall