Det går en löklukt genom mänskolivet
en doft av smaklös förtvivlans kök
så är det fasansfulla livet givet
att våra dagar är ändlöst stök

I lustans kokbok är det väl beskrivet
hur mänskan väntar sig själv på besök
och finner innerst inne livet skrivet
så uppenbart som ett tomt försök

Så lär oss löken att allt liv förblivet
i tomhet slutar med kökslig rök
och alltings själva inre blir fördrivet
dit allting skalats som ändlös lök