Vinter blev ordet

Då flingorna föll

Över alla

Vitheten spred sig

Som bomull runt hjärtan

Granarnas vasshet blev

Vitt och runt av mjukhet

Våra vantar slöt värmen

Om kallnande fingrar

Ögonfransar blev fulla

Av vita kristallers töande

I rökdimmor såg vi inget

Vi andades moln till varandra

Vinterglädjen spred sig

I vår vackra frusna parkdamm