När jag går i snön,
som äntligen vågat
sig fram, och ser mina
av fotavtryck som jag
inte har sett på länge
kan jag bara tänka
tillbaka på jular när
man var liten.

När man klädde på
sig overallen och
sprang ut i snön,
gjorde änglar och
inte kom in förens
man frös och det
blev mörkt.

Nu sitter man inne
och går helst inte ut
om man inte behöver.
Allt för att slippa att
bli kall och blöt.

Det är därför jag saknar
jularna från när jag var
liten, man brydde sig inte
om kyla eller att man blev
blöt. Man hade kul och det
var det viktigaste för hur
blöt man än var när man kom
in hjälpte mamma och pappa
av en med de blöta kläderna
och gav mig en kopp varm
choklad för att bli varmare.






De där snöänglarna har inte
försvunnit även om snön har
töat bort för länge länge sedan.