Lyckan vill stråla från ögonen
men ilsken smärta stoppar ljuset.
Knuffar och spottar
på det som en gång kunde kallas livsglädje.

Du är trasigheten själv.

Varför skulle något ljus vinna över dimman?
Plågan är starkare,
PANG,
och matchen är över.
Eller?

Livet går att laga.

 Trasigheten kan aldrig invadera
överallt.
Murar går alltid att bygga,
en sten i taget.
En sten med min famn
en sten.. med choklad och regnbågar
en sten för att jag lyssnar
en sten.. med musikbarriärer.
Lite i taget
tills trasigheten inte kan komma igenom.

Och vi lagade hålen i bubblan.