Jag vattnar dig med tårar,

hoppas du växer
ifrån mig

men ärr likaså minnen
är som min länk till
verkligheten och jag
känner mig skyldig
världen en ursäkt.

Borde veta bättre än
låta dig komma mig nära.

Borde minnas bättre än
låta dig vidröra min hud.

Men trots
allt är
blåmärken minnen,
och sprucken hud
sedan länge läkt.

rädsla
åtrå

hänger i luften
med begäret
att få leva.