jag har sett dina ögon så många gånger
och jag längtade en tid efter dem
men de förlorade sin charm, din kropp
blev fel, oumbärlig
du blev ett skavsår på min fot, i mitt hjärta
och jag ångrar allt jag sagt
för vem var du att få min själ att pulsera igen
vem var du att kyssa mig, lämna mig i ensamheten
vem var du att lämna mig till sömnlöshetens eviga tvivel
och vem var du att skåda alla ord jag hittat på?
och jag tänker inte ljuga för dig, delar av det är
kvar i mig, för jag fick inget avslut
bara en kylig dimma kring mitt hjärta
som kanske fick det att vakna till
för en sekund
men kom inte tillbaks, jag ber dig, kom inte tillbaks
det är inte dig jag vill drömma om mer
kom inte tillbaks till mig, hemsök aldrig platserna
jag låtit dig se
jag gjorde det väl kanske mest, ändå
för min egen del