Äger stora skulder till sorgen
Som hjälper mig att det svåra glömma
Vilka är vi att varandra döma?

Jag målar min värld i svart och i grått
Ty det är de enda penslar jag fått

Sorgens moder omfamnar mig som ett kvävande täcke
Ger mig andnöd och feber
Jag vill inte tänka
Bara glömma

Som i en blinkning mina tankar försvinner och hon min själ för evigt vinner!