Tro inte att jag inte känner efter ibland
även fast det inte alltid är så nogrannt
Jag springer på i miljoner tidsfördriv,
kanske orkar man inte det i längden.
Om man inte jobbar hårt, är man värdelös då?
Är man osynlig om man inte visar att man finns?
Jag har sprungit tjugo tusen mil för alla idag
och jag räcker ändå inte till.
Krävs ett totalt sammanbrott för att man ska märka fel?
Eller kan man se under ytan att alla vändor,
och du, faktiskt har en del?
Kanske tror folk på mig och vill hjälpa mig upp.
Men är att piska mig för att jag ska springa på
egentligen till någon större hjälp?
Snälla, döm mig inte för att jag är trött
och inte orkar springa tjugo tusen mil till idag.