jag köpte ett nytt hjärta
ett av metall
de sa att det var rostfritt
att det skulle hålla alla stormar
som skulle piska mig

de sa att dina ord aldrig skulle
kunna nå innanför mina murar
eller någon annans heller för den delen

och så kom du och skrämde mig itu
en enorm våg av förtvivlan for genom mig
och sen tänkte jag
men vadå, du kanske är bra, ja
nu kastar jag mig ut för stupet bara för att
se vart det tar mig


och kanske var det fel
kanske är du inte alls bra
kanske kommer du att lämna mig
trots alla ord jag slösat i din närhet
förmodligen kommer du att lämna mig
och jag kommer återigen att rosta sönder