Ta mina kalla händer.
Jag vet, de ser konstiga ut.
Fingrarna är för korta och tummen för böjlig
men jag hoppas att det inte gör något.

Värm mina kalla ful-händer
mellan dina varma starka-fina.
Titta ut i natten på träden sådär
som bara du kan.

Prata med mig.
Använd svåra ord
som inte ens jag hört förut
och visa mig hela världen.

Nej, snälla var tyst!
Nu kommer Ödet sakta gående
längs grusvägen där borta.
Hör du hur ljudlöst han smyger?

Vi måste akta oss.
Han kommer för att hämta dig,
vi får inte vara här tillsammans.
Inte någonstans egentligen.

Hoppas han inte märker oss.
Det finns inte så mycket vi kan göra åt honom.
Men medan vi väntar på våra öden kan vi väl
bara sitta här och höra varandra andas?