Du låg där utslagen i ruinerna av det förfall som kallas de gamla städernas liv
Bränd av eldtungor och svetten av ditt slit fräser hett
Dina tårar av salt smakar hav och påminner om det du i djupet gömt
Så många år av förtryck att du förlorat smaken av det fria
Din box är så trång och börjar lukta multna drömmar
Det utspillda som kallas liv rinner långsamt mot golvbrunnen i ett avslaget galleri för svartvita fotografier
Du lever i minnen
Du håller så hårt fast vid vad som kallas realitet att dina koncept är etsade i sten
Släppa taget är blott ett andetag bort
Bortom föreställningarnas illusoriska knep
Det finns redan här
Ur askan in i solen för att stöpas igen
Bränna resterna av en försvunnen tid
Födas på nytt upptäcka livet igen
Ur ruinerna stiger mot skyarna en själ så fri