suger musten ur

pekar mot stjärnorna och blinkar budskap genom nattens svartmålade rymd
tapetserar mina rum med renaste guld

svindlar inför tanken att allt är
svettas, tuggar, andas, det var ett tag sedan

svartvita var fotografierna från vårt korståg genom dagisålderns ljumma bris
vi byggde slott av sandkorn och gjorde till oaser av okrökta ökenvindar

läste om frälsningens sång och fylldes med ödets nyck om att vi var fördömda syndare

jag bytte synd mot ett mer österländskt synssätt
jag blev skräck under namnet karma

sen lät jag allt gå och blev fri
bara vara som det som är

stormar, lugn, kyla, värme, säg universums namn
pulsen av det finstilta i barnvisornas sång

sov gott i natt älskade
du andas, du är evighetens skådespel