Du driver mig till allerstädes närvarande frenesi
Hör hur ångestklockan klämtar och skippar efter luft
Bland de mörka skuggorna var du livets substitut
En flaska av dövande bandage
Den flytande elden som fick mig att förlora allt förstånd
De trasiga drömmarna av glömd verklighet
Bitarna tycktes aldrig riktig passa in
Trådarna var sköra och vägen lång
Vinglande mellan klockan 2 och nästa mörka famn
Det var en lek av åtrå som aldrig mättades
Ytterligare en ism att prata om i en cirkelgrupp
Bortom gränsen spikar jag upp ett plakat
Hem, en vän, ett liv