pastellögon tovigt hår i en enda vacker
röra hennes tinning vilar mot min
breda axel kysser mig på
kinden
en cigarett i munnen fingertoppar förhårdnade
efter åratal av stålsträngar jag skakar när
jag tänker på allt jag gått miste om i detta lilla lilla
liv i denna stora stora värld och vart jag
än åkt har jag tagit henne
med mig i något
oförklarligt manér
och jag känner fortfarande hennes mintiga andedräkt mot
min nacke och jag känner fortfarande hennes naglar
mot min hud och jag känner fortfarande att
jag kunde gett så mycket mer

pastellögon allt är visset runt omkring
dig men i dina gärningar växer
min inspiration
i ditt yttre ser jag något
jag är säker på att ingen annan ser