Möten , med människor från en svunnen tid,

Hej är det du ? känner du igen mig ?

Han sa sjölv var jag osäker , så jag fick fråga,

Jag tittar oj oj vem är han ? mina blixtrar till

hjärnan fångas upp , jag letar febrilt ,

mina hjärnceller blandas till kaos, katastrof

hmjaaa ,ingen ide att i katastrofens celler

ens börja leta.. så min mun den säjer förlåt....

men vem är du, ge mig en ledtråd ett namn o så.

Jag heter Peter min son heter Johan, jaa  jag sa

nått är bekant, men oj nu känns det dumt .för

minnet mig sviker, ja efter ännu en sekund

så rullas allt upp. celler på plats ,i mitt 28 års gammla arkiv

oj 28 år har runnit iväg, nu står vi här och åldern liksom tiden

är förliden. Vi kramades hjärtligt och minnen dök upp

ett ögonblick av smärta o sorg gjorde så ont ,Johan :::

han finns inte mer som en levande själ på vår jord.

Johan nu blev det svårt , jag vill tro o jag ber för det

att du kom hem där du är lycklig ,att allt för dig blev

hur du ville. oj jag kommer dig ihåg som en underbar

liten kille. Har dig på foton så många , ...............

Peter och jag vi såg på varann , vi möttes i detta minne,

det kändes i  vårt sinne som vi i nuets ögonblick då dela.

Vi kramades igen och sa , tänk att det skulle ta så

många år , en gemenskap i nuets känsla kom.

jo jag sa , i underförstått  du Peter livet har mer att till oss ge

sååå min vän det är aldrig försent att börja leva

i själva livets gång.....................