Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag stod

Jag stod kall,
och frusen.
Ingenting kunde värma,
jag var blå om läpparna.
Frusen om kinderna,
kyla omfamnade mig.
Den kändes som,
en stor hand.
Jag kunde inte komma ifrån.
Den var för stark,
jag kunde inte bryta mig ifrån.
Så kom en varm vind,
slog bort den kalla handen.
Vinden värmde mig,
omfamnade mig.
Smekte mjukt mina kinder,
varma och heta.
Kysste mina läppar,
varma och röda.
Vinden värmer mig,
intensivt och kärleksfullt.
Den vinden är du!




Fri vers av Alvöga
Läst 190 gånger
Publicerad 2008-12-19 21:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alvöga
Alvöga