Det ilskna gnagde

Genom hjärtats slag

Från skogens snår

I hjärnans villoväg

Bredde ut sig över

Trädgårdsgångens frusna sten

Likt dimma ifrån Hammarforsens fall

Singlande som svandun ner på mark

Uppför klippor genom trånga glapp

Svindlande i rött mot svart

Låta allt få ebba ut i moll

Däruppe nära strömmars kast