Träning är verkligen beroendeframkallande. Att jag kunde glömma/förtränga det i så många år. Aldrig mer ska jag försoffa mig igen.

Nu när jag i ett rus som vore jag nyfrälst går hem från gymmet, längtar jag redan tillbaka till nästa dag.

En del säger att jag tränar för mycket, att man inte ska träna så hårt eller att jag bryter ned muskler istället för fett.
Jag vet riskerna men jag vet också att det inte är farligt att träna en timma kondition om dagen. Det är ju inte värre än att ta en rask promenad varje dag.
Fördelen med att göra det på ett gym är att jag slipper fundera på vad jag ska ha på mig, hur kallt det är eller om det regnar utan jag kan enbart koncentrera mig på boken jag lyssnar på när jag står på crosstrainern eller sitter på cykelmaskinen.

Skit i hur jag tränar utan var glad för ATT jag tränar.

Sedan måndagen förra veckan har jag varit på gymmet 10 dagar med endast 4 styrkepass och resten kondition. Imorgon blir det kondition igen och sedan fortsätter det som jag börjat.

Redan efter de första 2 träningspassen minskade ryggvärken, knäproblemen och tröttheten jag har såna problem med.

Jag har börjat klättra upp ur det djupa hålet igen. Frågan är bara hur fort och länge jag måste klättra innan jag kommit upp igen.

Wish me luck!