Jag bad aldrig om ett förlutet, ej
heller efterfrågade jag någonsin
en framtid.

Min avsikt var aldrig att såra någon,
jag bad heller aldrig om att själv bli
sårad. Ändå gjorde jag det, trots
att jag inte ville...

Tid är inget du får, det är något du
blir påtvingad att leva i och foga
dig efter.

Om då någon hade gett dig en möjlighet
att själv få välja...
Om någon hade visat dig kartan av ditt
liv innan du föddes, om du med egna
ögon hade fått se den väg du skulle gå...
Om du hade blivit medveten om den smärta det
innebär att vara människa...
Hade du valt att fortsätta då?
Hade du ändå valt att födas?

Livet är en gåva, men vad är det egentligen
för en slags gåva att ge till någon?

- Jag giver dig smärta och en lång väg
att gå...
Den gåva jag vill ge dig är att utan
vägledning få vandra i mörker och ständigt
skall jag låta dig stöta på motstånd under din
långa resa här...
I ensamhet och
ångest skall jag lämna dig att gråta och
söka efter svar som du aldrig kan finna.
Trots det skall jag inom
dig plantera ett hav av frågor.
Ibland skall jag låta dig tro att kärlek och
godhet är människans två grundpelare.
Som de säger: - Störst av allt är kärleken...
Även skall jag ibland låta dig få känna att du är
älskad.
Du skall då för ett ögonblick få tro att din
långa vandring är över. Jag skall då invagga
dig i en illusion av hopp, en känsla av att du
äntligen har hittat hem.
Sedan skall jag med din egen hjälp
riva ner och fullkomligt krossa alla de drömmar
du sakta börjat våga drömma...
Det kommer att gå fort och hänsynslöst lätt.
Det som tog dig åratal att bygga upp skall endast ta
dig en dag att förgöra.
Du kommer sedan, på din vandrings slut,
att andas in ditt sista djupa andetag för att sedan
andas ut i en djup och ensam suck.
Din resa tar då slut och du lämnar detta liv trött
och ensam. Inom dig bär du bitterhet och svek.
Alla de frågor du så ivrigt sökte svar på, de förblir
obesvarade.
Denna gåva ger jag dig...
Den största gåvan någon kan få.
Den gåva de kallar... Livet!