Alternativ jul, fanns det en gång, på den idealistiska solidaritetstiden. Nu är det den individualistiska egotiden. Påstås det i alla fall. Jag vet inte. Jag ser varma, solidariska och individualistiska alternativmänniskor omkring mig. De ger ett intryck av att vara livs levande och verkliga. De är gensagor - de enda sagor jag fortfarande tror på.

Kan det för övrigt bli mer alternativt än att jobba på en beroendeavdelning under julen? Idag, efter julmaten, har personal och patienter suttit i matsalen och sjungit tillsammans hela eftermiddagen, Micke hade gitarren med sig och TV:n fick vara avstängd. Att det varit ett uppskattat julfirande hördes på kommentarerna efteråt.  
Många hade i förväg fruktat just den här dagen.

Här samlas de av ensamheten och samhällsklimatet mest drabbade under landstingets tak. Individer, med individuella öden och de mest skiftande begåvningar och bakgrunder, med beroende och/eller smärta i själen som minsta gemensamma nämnare. De är kanske du, kanske din granne eller din mamma eller brorsa. Det kan vara jag. Det kan vara mitt barn. Det kan vara uteliggaren från parkbänken, det kan vara din doktor och det kan vara Jesus.  

På andra sidan trapphuset ligger kardiologen. Där är hjärtbesvären minsta gemensamma nämnare. Men populationen är lika sammansatt där.
Ingen människa är förmaksflimret, panikångesten eller blandmissbruket. Det var det jag ville säga. Det är också allt jag kan säga, för ju längre tid jag arbetar inom vården, desto mer inser jag att jag ingenting vet. Varje möte är nytt och varje människa är en berättelse jag ännu inte fått ta del av. Som en fågel som dyker från hög höjd har jag först sett landskapet som en inrutad kartbild för att sedan, när det kommer närmare mig, upptäcka hur det alltmer mjukas upp av av detaljer och olikheter.
Jag upphör aldrig att förundras.

Nu har jag två nätter kvar att arbeta. När jag stämplar ut på nyårsaftons morgon kan jag kanske sammanfatta trettiotvå års yrkesliv i två enkla meningar:
Jag är inte säker på att jag med säkerhet vet någonting.
Men jag har lärt mig oerhört mycket. Av er.