Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
egentligen handlar den väl om en avlägsen framtid.


stranden

Jag fann till sist vid vatten
en havsstrand fylld av ro,
där ska jag vila tyst i natten,
i sommardröm vid dödens bro

Där ska jag vaggas tyst till havsbrus,
där all min smärta tynar bort,
och hör;
hur morgonsol i glans och vårljus
får sjunga tyst när jag försvinner bort
och dör




Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 394 gånger
Publicerad 2005-08-21 10:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En klassisk och fin dimdikt om livet och naturen.
Ev. är den sista "meningen" lite för lång, stör lite rytmen, men vet inte exakt hur den skulle kunna förkortas...kanske:

sjunger tyst när jag försvinner och dör
2005-08-21
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Nilsson
Henrik Nilsson