Tisdag och idrott igen. Desirée känner hur en svärm av fjärilar börjar fladdra runt i magen bara hon tänker på det. Grönt golv, svettstinkande tjockmattor, ljudet av gympaskor som gnisslar mot idrottssalsgolvet - det är saker hon har kommit att koppla ihop med veckans utan tvekan bästa femtio minuter. Inte för att hon älskar sport, nej, den här lyckan beror på något helt annat. Vad det är, det är en hemlighet. En stor hemlighet. Ingen vet, inte en enda människa vet om varför idrottslektionerna får henne att vilja hoppa och skutta och sjunga för hela världen. Hon vill inte att någon ska få veta heller.

Som vanligt är Desirée först in i omklädningsrummet. Kläderna är av innan någon ens hunnit säga "ombyte" och på ett ögonblick står hon där i komplett idrottsmundering. Naturligtvis i lite extra noggrant utvalda gympakläder. Naturligtvis lite extra mån om att ha rollat på sig deodoranten - hon får under inga omständigheter riskera att börja lukta usch, inte på veckans enda idrottstimme.

Hon är först från omklädningsrummet in i idrottssalen också. Vanja, gympaläraren, är hennes enda sällskap. Desirée hoppar upp på en plint och låter blicken vila vid Vanja medan hon väntar på att resten av klassen ska komma in. Lärarens långa, lockiga hår, sammetsögon och vackra danskurvor ser så perfekta ut tillsammans att de skulle kunna få vem som helst att tappa andan för ett tag. Det är trevligt att se på Vanja. Efter en stund höjer läraren huvudet och möter Desirées blick.

- Dessie, skulle du vilja hjälpa mig att plocka fram redskapen när du ändå har kommit hit så tidigt, undrar hon och ler. Desirée hoppar ivrigt ner från sin plats på plinten. Självklart vill hon hjälpa till, det brukar hon ju göra. Tunna och tjocka mattor placeras ut på det ostädade golvet och i mitten av idrottssalen läggs alla hopprep i en hög. Det går snabbt, Desirée och Vanja samarbetar ju så bra ihop. När de är klara har resten av klassen hunnit samlas och de sätter sig i en ring på mitten av golvet. Vanja prickar av att alla på klasslistan är närvarande och tar sedan till orda:

- God morgon 7A! Är det någon som kan lista ut vad vi ska testa på idag?

Ingen verkar kunna svara. Några killar gissar på stationslekar, men det visar sig vara fel. Vanja reser sig upp och går och ställer sig mitt på den närmsta mattan.

- Jag hade tänkt låta er pröva på brottning, ler hon. Till att börja med går jag igenom lite grundläggande information och demonstrationsexempel och sedan värmer vi upp. Har vi någon frivillig som kan tänka sig att bli nedbrottad?

Samtliga killar kör blixtsnabbt upp handen i luften, vem skulle inte vilja bli nedbrottad av skolans söta idrottslärare? Lärarens blick sveper sakta över klassen, snart fastnar den hos Desirée. Desirée räcker inte upp handen, det vågar hon inte, trots att hon själv tränar brottning.

- Dessie, kanske? Du kan ju det här.

Desirée känner hur hjärtat börjar bulta. Visst kan hon brottas, men med Vanja, inför hela klassen - det går inte! Tänk om det skulle hända något oväntat. Klasskamraterna verkar dock inte vara på hennes sida idag, de ropar att "jo, det är väl klart att Dessie ska visa oss". Halvt motvilligt reser hon sig upp och tar plats mitt emot Vanja på mattan. Det första demonstrationsgreppet de ska visa för klassen är vad som kallas för rullning. Desirée ställer sig på alla fyra på mattan medan Vanja sätter knäna i golvet vid sidan av Desirée, varpå hon lägger sina armar över Desirées rygg. Hon berättar pedagogiskt:

- Om det här var en riktig brottningsmatch skulle en domare genom en visselpipesignal blåsa igång första omgången och då skulle jag försöka rulla Dessie ett varv och samtidigt rulla med henne utan att min rygg nuddar golvet. Lyckas jag med det får jag två poäng. Är du beredd Dessie?

Desirée nickar och känner nervositeten ila genom magen. Det här ska gå bra, försöker hon övertala sig själv. Ingenting ska gå fel, hon ska inte göra bort sig. Inga problem.

Nu hör hon Vanja räkna ner från tre och spänner musklerna i hela kroppen.

- Kör!

Hon känner Vanjas händer mot magen och vrider sig åt sidan för att göra det lätt för läraren. Rullningen borde ha gå snabbt och smidigt, Vanja skulle ha fått sina två poäng, men någonstans i rörelsen blir det fel. Desirée känner lätt panikslaget hur hon ramlar ned på rygg på mattan med Vanja över sig. Tyngden från den vuxna kvinnan trycks mot kroppen och hon känner hur en brännande rodnad smyger sig fram över kinderna. Det dunkar i huvudet. Åh nej, tänker hon och sluter ögonen. Varför?

Vanja reser sig långsamt, tar stöd mot golvet med ena handen och drar undan håret från ansiktet med den andra. Nu sitter hon grensle över Desirée, som påminner om en kokt kräfta i ansiktet. Generande nog upptäcker Desirée att det faktum att läraren sitter ovanpå henne får en liten pirrning att fara genom kroppen, vilket gör henne upprymd och skräckslagen på samma gång. "Tänk om det syns" tänker hon förtvivlat. Nervöst öppnar hon ögonen och möter Vanjas blick. Vanja ser generad ut, lite tafatt och förvirrad som om hon inte visste hur hon hamnat där, men så bryter ett leende fram. Desirée känner hur hennes egna mungipor ofrivilligt dras upp. Precis då, i det ögonblicket, händer någonting. Någonting förändras i Vanjas blick. Är det förtjusning som plötsligt återspeglas i de bruna ögonen? Vettskrämt inser Desirée vad som hänt. Vanja har upptäckt det.

Då händer något väldigt oväntat - Vanja böjer sig ner. Som i slow motion ser Desirée hur lärarens ansikte närmar sig hennes eget och med ens börjar hjärtat skena. Vad händer!? Först flackar hon med blicken mellan de obegripbart vackra, mörka ögonen och den flimrande taklampan ovanför men snart försöker hon fokusera blicken på lärarens fylliga mun som otroligt nog rör sig mot hennes egen. Det här händer inte, det är inte verklighet, jag befinner mig i en dröm, tänker hon febrilt.

Men det är ingen dröm. Trycket från Vanjas kropp, den fruktiga doften av hennes hår och pirrningarna i magen är alltför tydliga för att det överhuvudtaget skulle ha varit möjligt att vara en dröm. Och det finns inte mycket att göra. Desirée sluter ögonen igen och låter munnen mötas av Vanjas honungslena läppar. Det är som att världen stannar. Inte ett ljud hörs i gympasalen, ingen ger ett enda knyst ifrån sig. Hon befinner sig någonstans mellan dröm och verklighet, genom läpparna strömmar en mjuk värme som gör henne alldeles snurrig. Vanja nuddar lätt vid hennes ansikte med handen, beröringen får ilningar av välbehag att rusa genom kroppen och hon tänker att det här är bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.

Plötsligt öppnas idrottssalsdörren och magin bryts på ett ögonblick. Vanja far upp som skjuten ur en kanon, hennes andning är ryckig och ögonen uppspärrade i förskräckelse. I dörröppningen står rektorn med hakan i golvet. Som för att klargöra om han sett i syne eller inte drar han av sig glasögonen och gnuggar sig i ögonen. Efter vad som känns som en evighet dundrar han:

- Vanja Dubillio, kom hit så får jag prata med dig.

Vanja reser sig på skälvande ben. En lätt rodnad har lagt sig över hennes kinder, hon ser ut att ha nära till gråten. Desirée ligger närmast förlamad kvar mot golvet, oförmögen och ovillig att göra någonting alls. Vanja försvinner ut från salen tillsammans med rektorn, dörren smäller hårt igen bakom dem. Desirée får känslan av att hon faller, snabbt och tumlande faller hon. Det snurrar i huvudet. Genom den stängda dörren hör hon hur rektorn börjar skälla ut Vanja, men det går inte att urskilja några fullständiga meningar. Högljudda, arga ord och fraser är det enda som tränger igenom. En skola kan inte ha lärare som kysser sina elever, det förstår Desirée mycket väl. Det svider i hjärtat. Hon uppfattar rektorn skrika ord som "pedofil" och "ansvarslöst" och varje stavelse stöter som en kniv i bröstet. Vad som kommer att hända med Vanja är inte svårt att förstå. Det finns inte en chans i världen att Vanja får fortsätta arbeta som idrottslärare på skolan. Desirée kommer inte att få träffa henne igen.

Imorse när Desirée kom hit var det ingen som visste om känslorna för Vanja, men inför hela klassen blev hennes innersta hemlighet blottad. Hon vet att det finns många som äcklas av homosexuella. Hon vet att de allra flesta tycker att lärare ska hålla händerna borta från sina elever. Många kommer att tycka att Vanjas kyss var fel. Fel, fel, fel och en av de saker en vuxen under alla omständigheter måste behärska sig själv ifrån att göra, även om det känns rätt. I Desirées liv har ingenting känts så rätt som den där sagolika kyssen, men på grund av den är Vanja tack och adjö och borta för alltid. Hur kan någonting vara så rätt och så fel på samma gång? Skolan kommer aldrig att kunna bli sig lik igen.