Ensamvandringar i vildmark
Var hans nöje
Och hade så varit i många år
Faran var en av delarna i nöjet
Den viktigaste
En annan, var ensamheten
Den långsamma tiden som likt
Ett sakta rullande hjul
Låter sej tålmodigt gå runt


Men en dag föll han
Och handen fastnade på ett sånt sätt
Så han inte kunde ta sej loss
Ensam i vildmarkens fasa
Var allt en mardröm
Han tvingades att såga av sin hand
Med en såg på en fickkniv
Utan bedövning

Han sågade, sågade och sågade
Kom loss, gick därifrån
Han överlevde och har nu
En protes, där handen suttit
Man kan säga att han offrade handen
För att vinna livet