du som skiljde oss från mängden
med koldamm runt ditt öga
ditt svåra hårda djup
av trettonhundra kilometer otrampad jord

du ville tygla någon utan tömmar
bara genom ljud
små skygga blickar stora flammande som norrsken
du väckte något kanske borde sovit
men tvekan slet du bort

resan utan vetskap vilket mål
det tomma arket fylls så sakta
tekniken vått i vått
allting flyter ut
här är bilder utan början utan slut

minns den första sista kyssen
den som slog så hårt så mjukt
rastlösa händer vandrande fingrar knäppte upp
du log med ögon klara drog upp oss i en solstorm
pekade med hjärtat tanken skrek i örat

-vi kan klara alla avstånd
våra hjärtan sover famn i famn