~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~ . ~


Jag vill tro att kärlek inte är en illusion som människan skapat,

Att kärlek är mer än bara ett fånigt ord



Att den kan vara fulländad och perfekt,

Men även svår och snårig att ta sig igenom


Jag vill tro på att människor i sig själva kan förändras,

Och att ingen människa på denna planet föds ond.


Men kanske begär jag för mycket av livet,

Fast jag blott är sjutton år gammal


Jag är inte som de äldre som har levt och sett kärlek i generationer,

Men jag är ej heller för ung för att förstå vad kärlek innebär.





Kärlek för mig är när en människa blottar sin själ och du för den,

Att du kan visa vem du är och älska passionerat utan slut


Kärlek för mig är en varm tekopp på sängen en kall vintermorgon,

Eller en romantisk bok om svunna tider av äkta kärlekskrank


Men vad vet jag som sagt - jag är blott sjutton år på denna jord,

Ändå hindrar det mig inte från att tänka - finns den rätta?




Jag är nog bara en hopplös romantiker som så många säger,

Men vad gör det egentligen...




...så länge sagorna slutar lyckligt



/ c.n