jag har för många böcker som försökt porträttera mig det här

jag har för många böcker som jagat min nattsömn då jag inte velat dela mig själv

(då jag inte trott mig själv
ha någonting att dela)

och nätterna blir långa om än tankarna otänkta

att hur, när, var, med någon annan än mig själv
och på omöjligheten som kommer med det

för jag kan inte visa dig vad jag är egentligen
jag är ingenting, jag är ett skal, en skrattande mask

jag har för så länge sedan tappat innebörden av all sanning
och jag minns hur länge du fastnade i mitt minne

och hur ingen någonsin skulle få skada mig så
men fyra år har gått och tanken smyger sig inpå mig om natten
på någons fingrar mot min hud

och hon har ett namn
min dröm har ett namn
och hon är inte bara en dagdrömmeri
jag samlat kraft för att bygga mig

hon är på riktigt den här gången
och all lycka i världen kan inte ta mig från henne


men lämnar hon mig
kan livet falla samman
och himlen kan lämna mig i min ensamhet