Du krossade något inom mig
något jag trodde var lika självklart och tryggt som att jorden fortsätter sina varv runt solen

Så krossad trodde jag inte att jag skulle känna mig när det väl hände

Det skulle jag inte, om det varit någon annan

Det var inte faktumet som krossade mig
Hade jag fått veta hade jag förstått

Det var inte vetskapen
den har jag haft länge

Nej. Det var det skoningslösa sätt du gjorde det på...

Min bästa vän...
som inte ens kan vänta tills jag gått

Min bästa vän som lät den underbara känslan gå före mig och det som var helt inom mig

Du krossade mig och jag hoppas innerligt att det leder till en vinst

Annars kunde du väll lämnat mig hel?
Eller var endast stundens hetta värt så mycket?