Suddigt
som ett nyårs barn
på en strand
minns jag
dina fotsteg
ett annat år
med all iver
ville jag
älska dig
men nådde inte
till botten
hur jag än dök
sandkornen
i ögonen
från fyrverkerier
ropade jag
ditt namn
just då
du tog en rejäl fylla
i Malmberget
eller i Helsingfors
med likgiltiga ögon
och jag
överröstades
av andras gott nytt år
vilsen
men van
strök jag bort
luggen från ögonen
och tassade
på tårna
över minnen
som sov
nej jag vill inte
väcka dig
låter dig vara
i koma
gör attribut
med en tyst sång
och ler
åt manligheten
som får dig
kanske er
likna ett barn
vars kompis
fått en större
och nyare cykel
mina fingrar frös
vid din närhet
en gång
alla gånger
och det tog
så här lång tid
för mig
att se
vem du egentligen är
så jag går
hem