Försöker banka vett i mitt eget huvud
det är ett dött lopp, det går inte.
Försöker dansa mig vacker
och sjunga mig lycklig.
Allt som händer är att jag ger bort lycka.
Hur gör man när man inte gör?

Äcklig kanske värdelös
jag vet att du ljuger, ni ljuger,
men jag vet att sanningen är som jag inte tycker.
Jobbig kanske hemsk
känslan som inte går att prata bort.
Försvinn bara, sudda ut.

Jag ser ett äppelskrutt sitta och vänta
på sitt livs kärlek,
vilken är det?
Är det trädet som ska komma och säga
att det vill ha sitt skrutt tillbaka,
eller är det päronskruttet som det sålänge sneglat på
innan det trillade ner?
Vad är det jag tänker på egentligen?