Katastrofala underbara
Är du här ännu?
Lika stilla som alltid,
har du ingen plats i hela världen
att kalla din egen?
Du ha glömmt bort hur man får sin
kropp att röra sig
Hur var det nu man gjorde när
man fick sin bröstkorg att utvidga sig
och på så sätt pressade ner luft i sina lungor?
Den där mjuka känslan
som fyller en när man verkligen älskar någon,
minns du den?
Lilla gumman, minns du hur det känndes?
Dina ögon är öppna.
De är alldesles klara
men ingen får möta din blick.
Ingen får ta med sig en bit av dig
och sedan gå därifrån.
Du behöver alla dina kantiga bitar och
många remsor med silvertejp.
Hör du?
Allting blev så tyst.
Det måste vara kväll.
Ja titta, det är mörkt ute nu och du vet ju
att alla måste sova någon gång.
Se så, iväg med dig nu.
Kanske finns det någon som väntar på dig.