Du säger att det är över nu.
Jag nickar tyst, håller med om en sanning.
Det är över nu.
Den ilska som hettar inombords går inte att förstå.
Den är inte logisk, men inte heller ologisk.
Jag talar aldrig mer till dig - det är bara så.
Din tystnad förbyts i sorg.
Dina tårar vaknar till liv,
och längtar hem.
Och i min tröst finner du ro,
och längtar tillbaka.
Men kärleken är inte för given.
Den måste handskas ömt och vårdas.
Och nu är det för sent.
Rosorna har vissnat och vinet ebbat ut.
Vi blickar ut över olika horisonter,
och finner var sin väg att gå.